Eld och aska - Eldsjälar och alkoholismens dysterhet

Boken "Mig äger ingen" är inte bitter.
Inte heller är den dömmande.
I stället är boken en detaljerad berättelse från insidan.

Åsa skriver om sin uppväxt med den alkoholiserade pappan, och hur han och samhället runt dem hängde ihop. Hon berättar mycket objektivt utan varken dömma pappan eller försvara honom.
Han var hennes pappa, och även om han inte lyckades alltid försökte han så gott han kunde.
Boken ger verkligen en bra beskrivning av känslan av maktlöshet och berättar om hennes pappas eviga oförmåga att göra något åt det han upplevde som dåligt.

Den beskriver också utvecklingen runt omkring dem, både politiskt och i samhället, och det känns nästan som att resa några decenier tillbaka i tiden när man läser den.
Det kanske låter långsökt, men boken får mig att tänka på två färger.

Grått och Rött.
Grått symboliserar den världen Åsas pappa levde i, den som var hennes vardag när hon var liten. Denna eviga upprepning av mat hos farmor, cykelturer, matinköp, godis och pappans
drickande. Jag ser också det lilla samhället som Åsa växte upp i som ganska grått och färglöst.
En industristad som alla andra.
Det röda står inte bara för de politiska åsikter som genomsyrar boken, utan också för passionen och livsgnistan som finns i Åsas släktingar på mammans sida.
En kontrast till pappans dysterhet.
Grått och rött, eld och aska.

Men trotts att hennes barndom var skadad av pappans drickande kunde hon förlåta honom, och kanske även förstå honom lite, och hon skapade sig sedan ett rikt och väl fungerande liv på egen hand.

Emelie