Bokens personer utmärker sig var och en ur samhällets normer. Ingen är den andre lik. Å ena sidan har vi den radikala morsgestalten Tanja, som kämpar och slåss för sin politiska ideologi. Å andra sidan har vi arbetarpappan Leif som dag ut och dag in utövar sin kamp mot omgivningen från samhällets bottenskikt. Och i mitten av dessa skilda världar finner vi Åsa.
Född och uppvuxen i arbetarklassens hårda klimat har Leig tagit sig genom livet. Hans personliga utveckling ebbade ut någongång under uppväxten och han har allt eftersom valt sin plats i skuggan. Dagligen tycker och tänker han om mångt och mycket, men han väljer att kväva sina åsikter och funderingar då han är rädd att dela med sig. Likt en kokong förstärker han sin fasad med jämna mellanrum, men han väljer aldrig att öppna sig och blomma ut. Möjligtvis grundar sig detta sociala handikap i rädsla, rädsla för att skapa diskussion. Möjligtvis är det brist på kommunikation, brist på omgivning. Säkert är dock att det inte är spriten. Spriten är enbart en bieffekt av den bana i livet han har valt. Spriten ställer heller inga frågor och spriten har inga invändningar på en nedåtgående livssituation. Precis den gemenskap som Leif finner sig trygg i, inga frågor och ingen diskussion.
Mamma Tanja lever livet vidare med en ny karl vid hennes sida. Politiskt engagerad och radikal med sina åsikter. En längre tid tyckte jag att hon verkade blunda för den verkligheten som fanns, att Leif gärna tog till flaskan och att misären stod och knackade på dörren. Men när Åsa blev allt äldre valde Tanja att allt mer och mer ta Åsa under sina vingar. Något som nu i efterhand verkar vara ett bra beslut då detta gav Åsa en rejäl skjuts i sin personliga utveckling och fortsatta liv i samhället. Genom politiken anlade hon en kämparglöd och hon skaffade sig visioner. Allt tack vare mamma Tanjas engagemang.
I och med Åsas milöombyte gavs hon mer spelrum och en bredare omgivning och möjlighet för vidare utveckling.
Det sägs att en guldfisk aldrig blir större än sin omgivning. I Åsas fall verkar den teorin passa utmärkt även på människor.
Linus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ett alldeles förträffligt inlägg! men funderar på Tanja, i början känna hon så kall och likgiltig inför Åsas situation. Har funderat en hel del på varför hon helt enkelt inte bara tog hand om flickan? Trodde hon månntro att Leif skulle sluta med spriten om han fick ha flickan?
SvaraRaderaTackar detsamma Kitte! Ja hon är svår att greppa faktiskt. Men jag funderar starkt på om det kan vara så att hon kände att Åsa var Leifs rädning för total kollaps. Utan Åsa hade han ju inte haft något att leva och kämpa för. Men samtidigt är det ju inte helt rätt att offra sin dotters välmående för att hålla en annan i schakt. Lurig situation helt klart
SvaraRaderaVill också bara tillägga; Bra inlägg hörreni.
SvaraRaderaJag tänkte på det med att Tanja "offrar" sin dotter, det står att hon ger Leif "det finaste hon har, Åsa". Hur är man villig att sätta ett barn på prov så, hos någon som man själv lämnade till viss del på grund av hans instabilitet? Jag tycker att det känns som en enkel match för Tanja, att sedan ta henne som en beskyddare under sina vingar är på ett sätt självklart bra men samtidigt lite fegspel genom hela Åsas liv från mammans sida.